Vet inte riktigt hur jag tänkte…

…när jag beställde in kaffe, scrambled eggs, toast, bacon, fruktsallad och en bananpannkaka med honung till frukost. Kan lova att det satt fint efter morgonsurf och en lång promenad men nu är jag så mätt att det enda jag kan göra är att vila på sängen. Njuter grymt mycket av att äntligen kunna röra på mig och använda foten. Har lovat killarna på basen i Medan att det minsann ska bli 3 veckors hårdträning när jag kommer tillbaka. Måste ju bli stark och fin tills jag kommer hem till Sverige. Jag har nämligen precis bokat flygbiljetter för en veckas semester hemma. Dimper ner den 22:a maj.
Vad ska vi hitta på då?:-)

Bad news.

Den här dagen började helt fantastiskt med en tidig promenad. Såg solen gå upp över bergen och byn jag befinner mig i vakna till liv. Blev bjuden på morgonkaffe på ett norskt surfcamp och senare ett underbart morgonsurf med gamla vänner från australien. Ett kärt återseende- både surfet och vännerna. Bananpannkaka med honung till frukost bland nya bekantskaper och sen en kort promenad hem till det lilla mysiga ställe jag bor på. Funderade på hur lycklig jag är och hur jag äntligen hittat precis rätt i mitt liv. Hur jag har allt jag önskar mig och mer därtill och att flytten till Indonesien antagligen är bland det bästa som hänt mig. Jag lever äntligen fullt ut!

Skulle bara kolla mailen lite snabbt. I inkorgen hittade jag de tråkiga nyheterna att ännu ett av våra plan nödlandat efter tekniska problem. Tyvärr överlevde varken piloten eller den australienska mannen som var ombord landningen. Vi räknar nu 4 döda piloter de senaste 6 månaderna. Många är ledsna och alla är skakade. Alla sms och telefonsamtal avslutas just nu med orden ”Fly safe!”.

Jag hann aldrig träffa honom men jag känner ändå en enorm sorg. Här är vi inte bara kollegor. Vi jobbar, bor, äter och skrattar ihop varje dag. Vi är alla olika men ändå lika och vi är alla långt borta från det vi kallar hem. Vi är varandras kollegor, vänner och familj. Det kunde varit vem som helst av oss. Det hade kunnat vara min chef, min granne eller någon av mina närmaste vänner. Det hade kunnat vara jag. 

JJ jag hoppas att du höll modet uppe in i det sista och jag hoppas du hann leva fullt ut
under dina 26 år!

Nyheten är redan ute, läs mer på:
http://www.thejakartapost.com/news/2012/04/26/knkt-sends-investigators-east-kalimantan-victims-sent-melak.html

Jaha…

Jag visste faktiskt inte att det var så många som följde med här- men nu har jag fått massor av klagomål på att det tydligen uppdateras alldeles för sällan. Jag får väl helt enkelt skärpa mig lite då:-) Vet inte riktigt vart ryktet kommer ifrån att jag inte vill att någon ska kommentera inläggen..men ni är alla varmt välkomna att skriva här, maila eller
skicka något på facebook.

Hur som helst, jag är kvar i Medan på Sumatra. Trivs precis hur bra som helst och jag har verkligen försökt göra det mesta av mina tre veckor här. Har tjatat och tjatat på de som bestämmer att jag ska få vara kvar några veckor till men har inte fått något svar..förrän i förrgår- Jag fick ja! Så nu åker jag på semester en vecka till Bali på onsdag och sen kommer jag tillbaka till min favoritbas för tre veckor till av underbar flygning,
roliga kollegor och nya äventyr!:-)

Här kommer en liten bildkavalkad på vad som hänt sen sist. Allt från magiska stränder, kärleksfulla orangutanger, specialchartrade flygningar till surfparadis och minibusturer (sittplatser: 8, personer ombord:19, air conditioner: 0) till Indonesiska ministrar som ska flygas hit och dit. Underbara veckor har det i alla fall varit och det kommer inte vara jobbigt att komma tillbaka till jobbet efter semestern!

..och så skakade jorden.

Det var i alla fall vad de sa på radion när jag stod exakt här med mitt flygplan och funderade på vart de här två sköna lirarna var på väg mitt ute på en stor, internationell flygplats. Indonesien i ett nötskal…

Hur som helst. Ingen tsunami i sikte och allt verkar relativt lugnt:-)

Men lägg av nu…

Jag har ju precis kunnat börja gå normalt på foten. Ska det verkligen vara nödvändigt med influensa också? Var jag dessutom tvungen att bli sjuk på min enda lediga dag??
Skulle ju utforskat Medan, hittat ett bra yogaställe, gått ut och käkat och kanske druckit en öl eller två. Istället tillbringade jag hela dagen knaprandes alvedon i sängen. Enda äventyret var när jag feberyrade iväg till affären runt hörnet för att köpa mer huvudvärkstabletter (..och ok, kanske lite choklad också).
Lyckades i alla fall knäppa lite bilder på gatans hus på vägen.
Ganska tjusiga och löjligt stora…

Det enda jag hoppas på just nu är att min dunderkur av berocca, resorb, nässpray och alvedon ska kicka in ordentligt snart. Vi ska lyfta om två timmar och jag hoppas verkligen att jag mår bättre då än vad jag gör nu. Snörvel, snörvel…

Hur mår ni idag? 

 

I love Sumatra!

Men spring till resebyrån, damma av resväskan, töm sparkontot, ladda kameran och packa ner badkläderna och boka en biljett till Sumatra. Det här är kanske ett av världens sista paradis. Så res nu- innan det är för sent!:-)

När ses vi?

Scenic flight over Lake Toba..aka work!

Jag gillar verkligen Lake Toba. Världens största vulkansjö och kanske en av Indonesiens vackraste platser. Det slog mig idag när jag flög över för 6:e gången att det är helt ok att ha ett jobb där man flyger över denna magiska plats ett par gånger om dagen. Min snälla kapten lät mig flyga kors och tvärs över sjön, titta på vattenfall och spana in alla hotell och hur vägarna går hit från Medan- för det här stället ska jag nämligen spana in under en dag eller två inom en mycket snar framtid:-)

Ingen vanlig dag!

Igår satt jag på en helt öde strand en hel dag. Visst, jag hade gott sällskap av en kille från jobbet och hans bror men eftersom de båda har två hela fötter så befann de sig ute i vågorna mest hela dagen. Själv låg jag i skuggan under en liten palmliknande företeelse och funderade på hur glad jag är, hur mycket jag trivs i det här landet och hur ljus framtiden ser ut. Sen tänkte jag ju så klart på min familj hemma
och så klart tänkte jag framför allt på min far.
Världens bästa pappa! Visst vi har våra duster- vi är ganska olika. Kom fram till att anledningen att han ibland gör mig argare än argast är att han är bra på allt som jag är dålig på. Allt jag är pinsamt dålig på (och som jag vet att man måste vara bra på om man någonsin vill bli vuxen) är han en mästare på. Han är noggrann, jag är slarvig. Han planerar och tänker på framtiden, jag kör hårt i idag och hoppas att det löser sig imorgon. Han har koll på viktiga saker och sätter in papper i pärm, jag glömmer att betala räkningar och har mina viktiga saker i en hög. Ni fattar.
Hur olika vi än är så är han min pappa- och idag fyller han år!
Jag önskar honom den bästa födelsedagen och min present det här året blir att bättra mig och klara mig lite mer själv så han får mer tid (okej..och kanske lite mer pengar) över till att njuta av sin pension. För jag vet att han det helt fantastiskt nu. Världens sötaste fru, finaste segelbåten, mysigaste stugan, en liten prinsessa till barnbarn och ett till på väg nu i dagarna och en riktigt spännande resa framför sig. Inga datum bestämda men snart kommer han hit. Då ska vi fira ordentligt! Tills dess- GRATTIS PAPPA!

Min fot…

Ja,  jag studsar ju inte direkt fram i livet just nu- men jag går i alla fall helt ok. En riktigt märklig semester. Om man ska se något positivt med mitt lilla fotbrott så är det att jag har tagit det extremt lugnt i 2 veckor. Haltat mellan stranden, poolen och Warung Indonesia (kanske bästa maten i hela världen). Det enda spännande som återstår är att se om jag får plats i mina uniformsbyxor på onsdag. Troligen inte.