Sverige får vänta..

Jag älskar verkligen Sverige.
Sverige kanske är världens bästa land. Ok, jag kanske är en aning partisk men för mig är det nog det allra bästa landet i hela världen! Trots det är jag precis hur glad som helst att jag tackade nej till erbjudandet att komma hem och jobba. Visst, jag hade kanske inte så mycket val just då och efteråt var jag fortfarande osäker på om jag gjort rätt. Nu är det solklart att allt blev precis som det skulle bli. Jag har verkligen landat i Indo igen. Mitt liv består just nu av helt fantastisk flygning, lite sol och…öl. Inte så hälsosamt kanske men riktigt roligt. Det är verkligen: Eat, fly, sleep- repeat (+en öl i solnedgången nästan varje dag). Fast vi glider verkligen inte just nu. Alla jobbar riktigt hårt. Hämtning 06:15 för att sen flyga hela dagen. Hemma igen 17:00 och sen sovdags innan 21:00. Flygningen är dessutom riktigt påfrestande med de stormvindar som blåser vareviga dag här. Att solen gassar och att vi kör hårt 6 dagar i veckan gör inte saken lättare. Men loggboken fylls med timmar, planet blir mer och mer en förlängning av kroppen och jag älskar verkligen att prata med alla fantastiska kaptener här. Vad de har gjort, vad de har för planer i livet och bara att få ta del av all deras erfarenhet. Jag som verkligen har stått och stampat på en platå i månader nu och inte känt att jag utvecklats någonting lär mig nu massor varje dag. Visst, det hade varit skönt att komma hem och flyga i trygga Sverige men det är här jag har chansen att bli riktigt duktig. Fast jag saknar fortfarande den svenska sommaren.
Kall, blåsig, regnig och helt underbar!!

L.E.D.I.G

På plats.

Jag är på plats och alla bitar har också fallit på plats. Kupang är grymt vackert och piloterna här är ett skönt gäng. Har kommit över den värsta jetlagen och den obligatoriska lång-flygs-förkylningen håller på att ge sig. Visst- det har inte varit helt lätt de senaste dagarna eftersom jag tappade rösten nästan helt och hållet precis när jag kom hit. Varje gång jag försökte kraxa fram något så började jag hosta- inte så kul när man är ny på jobbet, ska försöka lära känna en massa nya människor och försöka ge ett gott intryck. Men det är lite bättre nu och även fast jag låter som en man som kedjerökt de senaste 20 åren så kan jag i alla fall kommunicera hyfsat hjälpligt nu om än med visst teckenspråk till hjälp. Den värsta sverigelängtan är också över. Kom fram till i eftermiddags att det är rätt soft att sitta på en bar vid havet och dricka öl med en massa galna människor när solen skiner i Indonesien. Att flygningen dessutom är grymt utmanande här är också kul. Det blåser så otroligt mycket. Så mycket att vi ibland inte ens lyckas landa på första försöket utan måste försöka flera gånger. Riktigt svårt och man känner sig som en nybörjare igen men också bra- kan jag landa i de här vindarna kan jag landa vart som helst sen:-)

Att stränderna är vita, vattnet turkost och att det faktiskt bara är 17 dagar kvar tills jag har semester på Bali med min bättre hälft är väl bara en bonus, antar jag:-)

 

Bonusdag.

När jag räknade hur många dagars semester jag skulle ha i Sverige räknade jag inte ens med igår. Tänkte att jag skulle vara supertrött efter 24 timmars resande och enligt yr.no skulle vädret inte vara så värst kul- men jag hade helt fel. Vi hann med att promenera i skogen, ligga på de soliga klipporna i Brunnsviken, picknick med en flaska rött och sen middag på balkongen- efter det somnade jag i och för sig ovaggad i soffan som ett
utblåst ljus men igår var verkligen en bonusdag.
Idag är första riktiga semesterdagen och jag har varit uppe sen 04:00, packat upp mina saker och njutit av ljuset. Om fem minuter ringer P:s klocka och då skall det tydligen springas runt Karlberg.

Så glad att vara hemma!

Bye bye Jakarta!

Jag är så glad att jag fick en månad i Jakarta- ännu gladare är jag förstås för att jag
om en och en halv timme sitter på ett flyg härifrån:-)
Några ljusglimtar fanns det faktiskt. Roliga kaptener, massor av flygning, mycket träning och riktigt coola barer som hade platsat i New York (både klass- och prismässigt…).
Men mest av allt är nog Jakarta en bullrig, smutsig, galen stad med allt från bottenlös fattigdom till överdådig lyx i form av ett dussin überlyxiga gallerior stora som 10 NK:s och bara Gucci och Prada så långt ögat kan nå. Även om jag inte riktigt gick in för att ”se” staden så tycker jag att jag fått en hyfsad bild av den och jag måste nog säga att Jakarta sammanfattningsvis är en stad man blir trött av. Riktigt trött. Tror mest det beror på att det är ljud överallt. Under en månad har jag inte upplevt en endaste sekunds tystnad.
Så- målet för mina semesterveckor är att detoxa kroppen från allt skräp jag har ätit,
vädra mina stackars smoglungor och läka alla bullerskador.
Längtar efter fjällbäckar och öppna landskap, rent vatten och nyttig mat
….och tystnad så klart.

Enda positiva saken med alla avgaser: Vackrare soluppgångar…:-)

Älskade, älskade flygplan!