Att vända en tanke…

Tänkte skriva ännu ett inlägg om hur trist det är att ”flyga” ett skrivbord istället för ett flygplan- men det vet ni ju redan att jag tycker. Tänkte istället visa lite roliga bilder som jag hittade igår när jag gick igenom mina album och vända det trista humöret till något kul istället.  Dessutom så är jag ensam på kontoret idag så jag tänker passa på att beta av en massa grejer på min att-göra-lista istället för att låtsas jobba. Ska dessutom dricka en massa kaffe, lyssna på min musik och med tanke på surfrapporten så är det nog bäst
att jag smiter från kontoret vid fyratiden
…eller kanske lite tidigare:-) 

Byhåletaxi. Varenda byhåla i Indo är full av liknande taxicyklar. Problemet är bara att det oftast är gubbstruttar som väger 50 kg som kör så det går inte särskilt fort. För att vara
ärlig så går man fortare men ibland så orkar man bara inte i värmen.
En tur vart som helst  i byn kostar 7 spänn.

Den här är till dig Jenny! Det är liksom Thailand 2005 all over again. Bara ”Happy with fruit” som saknas. Däremot kan man åka Doughnat eller hyra en Jetsky- jag menar, varför göra en spell check innan man trycker upp en jätteskylt?

Den klassiska ambulerande enmansaffären. Finns både i moped– eller till-fots utförande. Vanligare i Indo än man kan tro. Mycket vanligare!

Den här skylten satt utanför en bur full av krokodiler.
Fullkomligt kristallklart vad som menas. Message received! 

Den helt klart vanligaste skylten i Papua. Betyder att man inte ska tugga betelnut och spotta den illröda betelnut juicen på gatan men ser mest ut som att det är
förbjudet att ha inre blödningar.

Good Morning Pangandaran!

Jag är på västra Java i en liten by som heter Pangandaran. Det är regnperiod, havet är helt galet, någon har snott mina skor och jag har blivit beordrad att fixa en massa urtråkigt pappersarbete. Att jobba 8-17 är verkligen inte min grej och jag känner hur all energi bara rinner av mig. Att regnet dessutom fullkomligt vräker ner på kvällarna gör att man liksom är fångad i sitt lilla rum…utan internet och utan tv. Så som ni kanske fattar så är jag inte världens lyckligaste just nu. Jag är ingen kontorsråtta och jag hatar att bara sitta inne och glo på en dataskärm. Som tur är har jag hittat en tid på dygnet som är min…bara min! Mellan 5-6 varje morgon går jag en promenad, yogar eller simmar några längder i poolen. Hittills har det inte mer än duggregnat den timmen och idag kom till och med solen fram ett par minuter. Känns rätt konstigt att smyga ut innan hela byn vaknat och medan alla kollegor ligger och sover. Dörren till vårt hus är dessutom låst fram till klockan 6 men jag har hittat ett fönster som jag kan hoppa ut genom. Känner mig lite som en rebell varje gång jag smyger ut- och det känns faktiskt rätt bra:-) Det enda som är ok är att det faktiskt är rätt vackert här. Kan tänka mig att det var så här Bali såg ut för 15 år sen.

Movember!

Det är Movember och alla grabbarna i bolaget går omkring med någon form av mustaschliknande företeelse under näsan. Dagens kapten hade något av ett praktexemplar. Förutom att jag inte kan odla en mustasch så känner jag mig i övrigt som en av grabbarna, vilket är roligt. Ok, ibland fullkomligt blöder öronen och ibland är man less på att alla kallar en för man eller bro men jag är mest glad för att jag inte blir utesluten från någonting för att jag är tjej. Visst, jargongen är rätt hård men absolut hjärtlig. Tar det som en komplimang att jag får mig en slev då och då och jag passar oftast på att slänga tillbaka så mycket jag bara orkar.

Kan i alla fall inte klaga på att jag inte har roligt på jobbet!:-)

Insomnia

När man vaknar långt innan minareterna i Indo vet man att man vaknat tidigt. Har redan druckit kaffe, skypat, funderat på livet och konstaterat att det inte alltid blir som man tänkt sig. Kom fram till att man kanske inte ska oroa sig så himla mycket utan kanske
bara borde ta det lite mer hakuna matata.
God morgon!

Mulia

Förutom att jag ser ut som en utvecklingsstörd groda med världens  sämsta hårdag så tycker jag faktiskt att den här bilden är rätt kul. Låt mig presentera mina typ fjortonåriga vakter som ska hålla krypskyttar och annat löst folk borta från mig på en av Indonesiens osäkraste flygplatser. Förutom sina indoproducerade maskingevär och antagligen inte särskilt skottsäkra västar bär killen med skägget ett par väldigt krigsanpassade
skor av flipflopmodell. Inga konstigheter. 

Slut på timmar!

Nu ska jag bara vara ledig och vila i sex dagar- vilket behövs. Hundra timmar på tre veckor är massor. Ska snart gå och sova men först måste jag kolla en gång till på en video som en vän och kollega knåpat ihop. Fattar fortfarande inte att det här är mitt jobb.
Klicka och njut!

Over the rainbow…

OK, jag har jobbat alldeles för mycket på sistone. Jag är lite less- fast när man flyger igenom dubbla regnbågar (även om det bara var en kvar när jag lyckades få fram kameran) så är det svårt att klaga. Hade en lite längre flygning igår och satt och dagdrömde när jag plötsligt insåg att det här är mitt jobb och blev alldeles glad. Jag tjänar verkligen inte mycket pengar men jag kan fortfarande inte fatta att jag får betalt för att flyga flygplan. Egentligen borde det vara världens mest enformiga jobb men märkligt nog så händer det alltid något annorlunda varenda flygning och det blir liksom aldrig tråkigt. Börjar känna att jag har min egen idé om hur saker ska gå till och för första gången börjar jag inse att det ska bli skönt att en dag sätta mig i kaptensstolen och inte alltid behöva
anpassa mig till någon annans planer. Känner mig inte helt redo- men det känns inte längre särskilt skrämmande att det antagligen inte är så lång tid kvar innan det är
dags att börja ta ansvar på riktigt. Har satt fart på studierna på allvar nu och
dagens planering innehåller bara vila, träning och plugg.

Jag är sjukt motiverad. Tyvärr är jag är också lat.
Dags att kliva upp! …bara fem minuter till…

Hur?

Hur gick det till idag när vi flög en hel, lång dag och det kändes som att vi jobbade fem minuter? Tror att det kan vara så att jag går på någon form av överskottsenergi blandat med indonesiskt pulverkaffe. Är helt enkelt på ett strålande humör och ska fira saken med att köpa en yogamatta och sen gå till gymmet och testa mina studsiga ben på löpbandet. Ska jobba en lång dag imorgon också men sen är det räkmacka resten av den här touren. Har kommit upp i max flygtimmar redan så jag har bara några halvdagar kvar att flyga och resten av tiden ska delas lika mellan gymmet, poolen och allt som måste läsas
innan jag åker till Pangandaran den 18:e.

Btw, det här är mitt nya ressällskap- hoppas jag ska få chansen att surfa
Pangandaran, ”ön” och Papua innan året är slut.
Yeeeeeooow!!

Slappardag.

Efter att ha jobbat sex dagar på raken har jag knappt lyckats ta mig ur sängen idag. Ok, vi kanske drack ett par öl igår kväll också men mer än något är jag nog bara utmattad. Har legat under täcket och kollat på film efter film, ätit choklad och bara myst hela dagen.

Hade en väldigt intensiv men bra tour på norra Borneo förra veckan. Antagligen den bästa touren hittills. Flög med en hysteriskt rolig tjej och vi hade så mycket att prata om att vi knappt hann flyga. Jag är egentligen inget stort fan av Kalimantan men vi var helt överens om att det var som att flyga runt i en National Geographic Dokumentär hela veckan.
Vackert!